tisdagen den 13:e mars 2012

Hön(S)hus i förskoleplaneringen

Mitt uppe i julruschen fick personalen på Pedagogiskt centrum det höga nöjet att kunna packa upp sina pinaler i fräscha och skräddarsydda lokaler, anpassade för ändamålet till en kostnad på sex miljoner kronor. Platsen var noga genomtänkt; i hjärtat av Västergårds gymnasiecampus.

Nu i de första vårdagarna är det dags att plocka fram flyttkartongerna igen och packa ner hela härligheten för vidare transport till överblivna skrymslen, vägg i vägg med kommunens tryckeri vid Bangatan. Västergård behövs för förskolan, menar en yrvaken vänstertrio, och föreslår en ombyggnad av de nyinredda lokalerna till det facila priset av 15 miljoner kronor.

Tänk att man redan glömt att vi har de statliga inspektionsmyndigheterna i hasorna. Efter den ena larmrapporten efter den andra och med bottenrankning av Södertäljes skolresultat gjordes ett tappert försök att åtminstone låtsas ta krisen på allvar. Nu lyfter vi Södertäljes skolor hette handlingsprogrammet. Ur detta kom rätt raskt en ljus idé om kompetensutveckling för lärarna i form av just Pedagogiskt centrum. Två månader hann denna insikt lysa upp mörkret i stadshusets vänsterflygel.

Mönstret går igen. Det är noll koll på förskoleplaneringen i kommunledningen. Om det nu är brist på platser, varför töms då Högmohöjden, nästgårds med Västergård? Bårstaskolan är ännu ett tragiskt exempel. Först var det en stolt byggnad enligt Södertälje skolmodell. Kort tid därefter blev det respass för grundskolan, för här ska istället de små barnen in. Tiden gick utan en levandes själ mellan väggarna, för att i sista steget nå antiklimax; Bårstaskolan behövs inte längre för barnomsorgen. Det blir bussar istället – ännu inte levererade.

Här finns mer av det valhänta slaget. Det var ett fantastiskt uppslag, en förskola på Torekällberget. I första vändan skulle den trona i kretsen av djurhagarna på Råbygården bland fårskallar och yra höns. Men det gillades inte av miljö- och hälsovårdande myndigheter. Torekällbergets ledning ville då istället förlägga den i anslutning till befintlig byskola. I det läget hade hela ärendet gått raka spåret till beslut och taklagsfest.

Men året därpå fick några S-märkta politiker för sig att det tänkta tillskottet passar bäst inne i skogen invid dammen. Så där gick projekteringen vidare med en futuristisk skapelse i glas, inspirerad av operahuset i Sidney. Ett år senare hade det hela ändrat gestalt till före detta Arlamejeriet i Mölnbo, numera Anticimex.

Nu meddelar Telge Fastigheter AB att det inte blir någon förskola alls på Berget. Skälet som angetts är att det helt enkelt inte går att bygga ett hus av det här slaget på avsedd plats. Den här karusellen har kostat skattebetalarna nästan fem miljoner kronor, utdelning i form av platser; noll (0), och fler nedläggningar väntar om hörnet.

Även S-V-MP i Järna kommundelsnämnd drar sitt strå till stacken för att sprida oro bland barn och föräldrar. Beslutet att stänga förskolorna Grodan och Telleby kom som en blixt från klar himmel. Alliansen försökte rädda åtminstone en av dem, men förgäves.

Längre än så behöver vi inte gå för att skåda ett grekiskt drama i fyra akter på medborgarnas bekostnad. Det hela liknar börsens kvartalskapitalism. Folkpartiet anser det vara högst rimligt att vänsterstyret klarar planeringen av förskolan mot en längre horisont än över en julhelg.

torsdagen den 16:e februari 2012

Fokus på företagande i Södertälje

AstraZenecas besked att lägga ned all forskning i Södertälje kom som en chock. 1 200 anställda förlorar jobbet, varav över 200 bor i kommunen. Nu krävs det arbetsmarknadspolitiska insatser och rejäla satsningar på annan forskning och teknikutveckling, kort sagt en total mobilisering för ett företagsvänligare klimat i Kringelstan.

Avvecklingen i Södertälje beror inte på att den svenska biomedicinska forskningen generellt sett håller låg kvalitet. Den är snarare ett tecken på att industrin i globaliseringens spår genomgår en radikal förändring för att möta de gigantiska kostnaderna för nya läkemedel.

Sverige ligger i internationell topp vad gäller andel av BNP till forskning. Det ska vi fortsätta med. Regeringen kommer självklart att gå in med stöd genom dels arbetsmarknadspolitik, dels prioritering av forskning och teknikutveckling. Vi förstärker också innovationskraften i landet med en rad åtgärder:

 I Stockholm-Uppsala görs en imponerande satsning på infrastruktur, SciLifeLab, som kommer att tävla med de främsta aktörerna på marknaden.
 Villkoren för de medicinska forskarna ses över, bland annat marginalskatterna och beskattningen av forskningsintensiva mindre företag.
 Expertskatten har förenklats för att underlätta rekrytering av utländska forskare till industri och universitet.
 Medicinsk forskning stod i fokus i den senaste forsknings- och innovationspropositionen. Staten lägger årligen närmare 10 miljarder på medicinsk utveckling, men villkoren för att starta och driva företag inom läkemedelsbranschen måste förbättras.
 Regeringen utser Lars Leijonborg, tidigare forskningsminister (FP), till samordnare av förestående insatser. Han deltog också vid det extrainkallade mötet med kommunstyrelsen nyligen i syfte att informera om det fortsatta arbetet och att ta del av kommunens synpunkter och önskemål. Det är angeläget att den kompetens som finns samlad inom AstraZeneca nu inte går förlorad.

I skuggan av händelserna kring AstraZeneca behöver Södertälje nya etableringar. Ett gott näringslivsklimat förutsätter en kommunledning som bokstavligen och bildligt bygger vägar istället för farthinder, som är snabb att öppna dörren när intressenter knackar på. Planlagd mark ska vara stapelvara, inte beställningsobjekt. Tillståndsfrågor ska handläggas snabbt och smidigt.

 Vi vill skapa sunda konkurrensförhållanden och erbjuda ett allsidigt utbud av varor och tjänster på fler platser i kommunen, inte minst via en etablering vid Järna trafikplats. När företagarna hör av sig tittar vänstertrion först i busstidtabellerna. Handelspolicyn är det främsta vapnet, lika sofistikerat som en flintyxa. Detta socialistiska påfund har lagt en hämsko på handeln; mat på en sida av staden, ”skrymmande” varor på den andra.
 Vi vill utveckla ”Södertälje Direkt” till ett fullödigt företagskansli enligt ”One Stop Shop-modellen”, redo att ta sig an alla ärenden till kommunen.
 Vi vill inrätta en tjänstegaranti, som innebär att ärenden ska avgöras inom bestämd tid. Förseningar ska gottgöras genom kostnadsrabatt.
 Vi vill att kommunens förråd så snart som möjligt går i Returens fotspår och lämnar arbetsområdet på Morabergs solsida och ger plats åt mer sober verksamhet i bästa skyltläge.
 Vi vill att Almnäs blir en ny hemvist för utrymmeskrävande etableringar med utgångspunkt i logistisk, men även sjönära bostäder i det fagra landskapet.
 Vi vill att södertäljebor som står utanför arbetsmarknaden snabbare än idag växlar bidrag mot jobb. För att klara arbetslinjen behövs långtgående samverkan med Arbetsförmedlingen, andra kommuner och privata aktörer. Södertälje behöver också bli mer alert på att utnyttja statliga erbjudanden som instegs- och nystartsjobb samt att ställa krav på trainees/praktikanter i större upphandlingar.

Sverige har spetskompetens på flera områden. Om vi ska stå starka i framtiden krävs ett attraktivt företagsklimat. Nu skruvar vi upp våra ansträngningar ytterligare några varv – regeringen och kommunen tillsammans.

onsdagen den 8:e februari 2012

Södertälje behöver en social strategi i tre steg

678 hemlösa, alltfler missbrukare i Lunas entré och tonåringar som snärjs av kriminella nätverk. Kringelstan mår inte bra. Just nu utkämpar rättsväsendet slaget om Oasen. Hur än domarna faller står vår kommun inför gigantiska utmaningar att förebygga social utslagning, missbruk och hemlöshet. Vi vill se en socialpolitisk strategi i tre steg.

Problemen växer och föryngras. Det handlar idag inte bara om det klassiska A-laget i stadskärnan och på Orionkullen. Nu ser vi också allt fler vilsna ungdomar av båda könen, som hellre tar svängen om Systembolaget än Arbetsförmedlingen och därför är på väg att tappa fotfästet i samhället. Lotsudden och kanalslänten ligger ljust och vackert i centrum, men erbjuder ingen lysande framtid för daglediga.

Socialstyrelsen konstaterar att minst 34 000 människor står utanför bostadsmarknaden, varav alltså 678 personer i Södertälje. Med hemlös menas en person utan egen fast adress, inräknat personer i försöks- eller träningslägenheter. Vissa har långsiktigt boende via socialtjänsten, andra återfinns på härbärgen. Ytterligare en stor grupp vårdas på olika institutioner. Antalet äkta uteliggare i Södertälje bedöms vara färre än hundra.

Det sitter i ryggmärgen att människans förhållande till droger och beteendet är roten till allt ont och vi resonerar som så; först drogfritt, sedan möblerade rum. Men med konceptet Bostad först vänder vi på kuttingen. Först egen härd, sedan byggs förutsättningarna för den nyktra och skötsamma vardagen upp steg för steg.

Erfarenheterna är goda där Bostad först prövats. Personer med svåra missbruksproblem och psykisk ohälsa klarar att bo i en egen lägenhet om de får rätt hjälp utifrån sina behov. Det kräver ett aktivt stöd från kommunen, samordnade insatser från psykiatri, missbruksvård och hyresvärdar samt meningsfull sysselsättning. Ett eget hem är alltid en plusfaktor i rehabiliteringen. Utan adress finns inget att återvända till, annat än till polare och platser i samhällets mest undanskymda vrår.

Gånggatans puls med kommers, kultur och täta besök av TV-idoler förtjänar en mer värdig inramning. Många södertäljebor ser helst att det så kallade A-laget väljer en annan plats än invid svängdörrarna till Luna.

Vad som behövs är ett en form av vuxendagis strax utanför centrum, med TV, tidningar, kaffe, en enkel bit mat, kanske bastu och tvättmöjligheter, men även seriös information om olika möjligheter till stöd och rehabilitering. Tidigare satsningar med extra väktare, utökad rondering och skyltar med förbud för alkoholförtäring på allmänplats har uppenbarligen kört fast. Nu kräver läget nya grepp – och ett vuxendagis.

Ett studiebesök vid Rösberga fritidsgård nyligen var upplyftande. Men för ett par år sedan var det kris. Det var stökigt med kriminella talanger. Det var stängt, helt eller delvis, till och från. Personalens uppgivna suckar satt i väggarna. Men nu var det helt andra tongångar. Det var hope and glory och glada fritidsledare. Vad hade hänt? Jo, personaltillskott - tillräckligt för att kunna hålla koll på läget. Det måste helt enkelt finnas medarbetare på våra fritidsgårdar om de ska fungera. Vi drar en extra lång och vässad lans för de vuxna eldsjälar som håller våra unga själar på rätt köl. För varje stukad yngling som räddas från socialt omhändertagande får vi råd med ytterligare två fritidsledare.

Det handlar om att spränga Lilla Jönssonligan så länge de pangar cornflakes med slangbella. Allt blir så mycket värre när Stora Jönssonligan skjuter skarpt med automatvapen.

 
Design by Free WordPress Themes | Bloggerized by Lasantha - Premium Blogger Themes | Eagle Belt Buckles